tisdag 7 december 2010

Tillgång till information är en rättighet

Av olika orsaker har jag de senaste veckorna ägnat mig lite att läsa mig in på Finlands officiella politik kring informationssamhället. Vi har tydligen ett organ som heter Delegationen för vardagens informationssamhälle. Det är denna delegation som ska förverkliga den nationella strategin genom handlingsprogram. Dessa sägs bestå av följande teman:

• de grundläggande förutsättningarna för informationssamhället
• informationssamhällets infrastruktur
• innovationsmiljön och marknaden
• innehåll och tjänster i elektroniska kommunikationsnät
• kunnande och kompetens i informationssamhället

Hela projektet genomsyras alltså av samma top-down-logik, som det utkast till Digital agenda (fi) som uppgjorts. Man kan förstås spåra missen till upplägget, men det skulle ännu finnas tid att vända på perspektivet.

Man borde ju absolut utgå från medborgaren/användaren, inte från systemets/administrationens behov. Den nuvarande ansatsen är dömd att misslyckas: man erbjuder inga lösningar på de mest brännande frågorna om delaktighet (hur skall man gå till väga för att säkra medborgerliga rättigheter och likvärdig behandling för den 10-20% av befolkningen som inte vill eller kan använda sig av webbtjänster – hur utmärkta de än vara må?) eller långsiktig tillgång till information (vad är öppen data värd om man inte kan vara säker på att hänvisningen fungerar om fem eller tio år?).

Dessa saker är i själva verket de svåraste och kommer att vara mest kritiska (och också dyra). Nu talas det om att man måste satsa på forskning och teknik, men nog måste man väl också satsa på biblioteken och deras samarbete med hemvård, skolor osv så att alla faktiskt kan vara jämlika i den sköna nya värld som utlovas?

Man borde tänka om och skriva om jämlikhet, möjlighet att påverka och delta, om att skapa och dela information istället. De inbesparingar och effektiveringar som eventuell kan göras med hjälp av rationaliseringar och förbättrad styrning inom den offentliga sektorns informationsförvaltning görs ju också för att gynna den enskilda individen i slutändan?

2 kommentarer:

  1. Just det! Ifall man vill veta något om hur det hela kommer att fungera, måste man kolla på vad 10-15-åringar använder webben till. Det måste finnas möjlighet för dem, oavsett social tillhörighet, att få komma åt infon. Jag tror inte de kan skapa en fungerande strategi baserat på 50+ personers åsikter om det hela... :)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag tänker med fasa på ungarna i de familjer som bor så att det enda sättet att komma till och från skolan är skolbussen och där det saknas dator och/eller internetuppkoppling hemma. Hur i all världen ska dessa ungar kunna klara sig i konkurrensen?

    SvaraRadera