Universitetet i staden

Jag tror det är rätt många som med mig har uppskattat Tiedekulma som idé. Tankehörnan lär den förresten heta på svenska. Helsingfors Universitet har under designhuvudstadsåret öppnat sig mot staden. För har man aldrig studerat vid Uni, är det nog antagligen mycket svårt att gestalta eller närma sig verksamheterna där. I dag är jag förstås särskilt glad, eftersom det är Sveaborgsprojektet som presenterar sig. Konceptet är mycket lyckat och man tycker att Universitetet borde inse värdet av att fortsätta med denna typ av synlighet också efter året. Det är på detta sätt jag tycker man på riktigt kan legitimera sin verksamhet.

Man måste på ett konkret och lättillgängligt sätt kunna berätta vad man sysslar med bakom alla dessa väggar och dörrar i staden. Precis som Hanna Kuusela skrev i sin reaktion på Saska Saarikoskis sågning av forskningen som irrelevant. Själv tycker jag att det finns skäl som forskare att se sig spegeln, men också för Universitetet som helhet. Om man verkligen sysslar med relevant forskning lyckas man tydligen inte förmedla detta. Förmår man kommunicera vad forskning är, varför det tar tid och kräver så mycket jobb och kompetens? Kuusela har alltså rätt i att man måste kommunicera vad forskning går ut på, men att ta en obehaglig och arrogant stil som vissa gör, leder nog ingen vart. Det handlar faktiskt inte om "yrke" eller formell akademisk utbildning. Man måste vara öppen.

Därför är det lite nedslående att surfa omkring på institutionernas webbsidor. Varför hittar jag inga länkar till pro gradu och kandidatuppsatser? Varför är de så svåra att hitta i publikationsarkivet (till de delar gradunens finns där)? Varför finns det inte fler forskar- och lärarbloggar på institutionernas sidor? Inga intressanta och roliga material av lärarna? Varför kommer jag inte åt att bläddra i Moodle och andra kursmaterial, som hör precis till dessa lärostolar? Varför döljer man vad man jobbar med, vad man producerar? Det viktigaste?