tisdag 23 april 2013

Universiteten och lärarnas upphovsrätt

Vid Tammerfors universitet bråkas det om upphovsrätten till lärarnas material, som universitetet vill lägga vantarna på, enligt Hesari. Oschysst, otrevligt och otaktiskt, tycker undertecknad. Eftersom öppenhet är en sådan klar win-win-win situation är det inte en bra metod att försöka uppnå  sina mål. Universiteten borde i stället uppmuntra och erbjuda personalen möjligheter att öppna all sorts material så långt som möjligt. Men man ska inte tvinga, inte utnyttja eller pressa folk så där i så här känsligt fall.

Har man inte hört talas om Creative Commons? Att lära sig dela är inte alltid lätt, men när man vågar börja lite, brukar det resultera i en positiv erfarenhet och småningom en positiv spiral av att öppna och dela med sig av det man sysslar med. Att allt fler akademiker bloggar är inte en slump. Det är både vettigt och roligt, och allt fler märker det. Alla måste inte, men det är bra att uppmuntra. För alla parter. Nu har hela diskussionen hamnat in på ett helt galet spår, som är mycket dåligt, inte minst för universiteten. Och därmed också för forskningen och i förlängningen hela samhället.


Universiteten kan genom att producera mycket öppna material få stor synlighet och ... tadaa: rankingpoäng! Genom att stöda lärarna i att producera material på ett sådant sätt att de kan publiceras öppet, gör universiteten sig själva en stor tjänst. Det kräver satsningar på att informera och utbilda personalen. Det här är också lite enklare än MOOCs, men skulle fylla liknande syften i vårt samhälle.

Lärarna får synlighet och erkännande och genom samarbete blir materialen antagligen också ännu bättre. Dessutom ska de inte behöva ge bort upphovsrätten, det är tveksamt om det ens juridiskt är möjligt. De har alltid rätt att bli omnämnda som upphovsmän och det är inte rätt om universiteten försöker sko sig på deras arbete och spara in pengar genom att hålla och utnyttja lärarnas material. Då ska materialen delas öppet, det är det enda etiska.

Samhället dvs alla andra vinner på att material som producerats med skattemedel är öppet tillgängliga. I vårt kunskaps- och informationssamhälle ska vi verkligen inte syssla med att låsa in kunskap, som någon kan ha nytta av!

Det vore viktigt att man vid Undervisnings- och kulturministeriet uppgraderade betydelsen av öppenhet i finansieringen till utbildningssektorn och snarast modigt skulle gå in för att stöda användning av CC-licenser.






2 kommentarer:

  1. Vi läser tydligen Hesaris artikel helt olika. Som jag förstod det så var meningen att just att materialet skulle kunna delas. Med den nuvarande modellen så måste en ny lärare väl producera nytt material utan att ha rätt använda den förra lärarens "prujun", vilka kunde duga som sådana. Universitetet ville också ha rätt sända föreläsningar till t.ex. dem som distansstuderar.

    Sen kan man argumentera för att universitetet borde öppna materialet helt, inte bara själva ha rätt använda det. Men här är det ju läraren som har upphovsrätten och som kan slå en CC-stämpel på materialet?

    Sedan måste man beakta forskningsvärlden är en lite speciell bubbla. Likadana rättigheter till det man gjort på "arbetstid" har man inte på en vanlig arbetsplats. Så att säga lärarna ger bort materialet utan ersättning är nog inte helt korrekt. De sitter väl med lön från universitetet? Nu ville universitetet inte ens ha upphovsrätten, utan en nyttjanderätt. För (kreativt) arbete gjort på en vanlig arbetsplats har man oftast inte ens någon upphovsrätt, den tillfaller arbetsgivaren. På gott och ont.

    SvaraRadera
  2. Enligt lagen är det precis så, vad jag förstår, att lärarna äger sitt material fullt ut och gärna tar det med sig - och inte alltid frivilligt lämnar det efter sig eller delar med sig för andra att omarbeta etc. Det är ju inte särskilt "kostnadseffektivet" eller god kunskapsförvaltning (eller vettigt för individen själv på längre sikt enligt enklaste spelteori). Och detta vill universitetet komma åt, genom att tvinga dem att ge universitetet rätt att (åter)använda materialet och dela det. Vad jag menar är att tvång inte är den rätta vägen här. Varken etiskt eller juridiskt. Detsamma gäller btw hela skolvärlden, där en del lärare svartsjukt bevakar material de producerat "på egen tid och bekostnad". Det är en tråkig kultur som skadar alla parter, tycker jag.

    SvaraRadera