Min arbetsplats

Jag har fått väldigt många frågor om mitt nya jobb och hur det är. Jag har redan tidigare bloggat lite förstareflektioner kring själva uppdraget. Men någon kanske är intresserad av själva arbetsplatsen också. Det är nämligen så, att Undervisnings- och kulturministeriet har gett uppdraget att koordinera arbetet för öppenheten inom vetenskaperna till CSC - IT centret för vetenskap. Det är logiskt, eftersom där finns en hel del informationsresurser och mångdisciplinärt kunnande inom forskning (man stöder datadriven forskning (CSE) inom många discipliner, även inom humaniora). Så i praktiken sitter jag i Otnäs, granne med bland andra Microsoft, Rovio och Aalto universitetet.

CSC håller fysiskt i många viktiga infrastrukturer, så som centrala delar av Internet i vårt land, superdatorer, långsiktigt digitalt bevarande och otaliga tjänster för forskare och hela vetenskapssektorn. Som miljö är det kort sagt både hisnande och mycket inspirerande.

En orsak att jag tyckte att CSC som arbetsgivare var ett lockande alternativ för mig var att det är ett företag som faktiskt gör resultat. Och då avser jag inte ekonomiskt resultat, för det gör man inte som allmännyttigt bolag, utan jag menar riktiga, konkreta resultat. Min bedömning var att en organisation som levererar, måste göra något rätt.

I dag har bolaget cirka 260 anställda. Det handlar om experter på otaliga olika områden, men nästan allt har på något sätt att göra med it och med forskning. Många projekt är förstås internationella eller görs i samarbete med kunder. Organisationen är någon form matrisorganisation, som är ganska färsk, vilket för mig gjort det lite svårt att gestalta verksamheten nu i början. Samtidigt har jag fått en känsla av att det faktiskt finns en logisk förklaring till varför man gör resultat.

Det handlar om ett stort förtroende för var och en i organisationen. Det fungerar som en fantastiskt motiverande faktor för annars också sakkunniga och motiverade personer. Trots att det finns en del kontroll och begränsningar främst på grund av stora säkerhetskrav, är själva styrningen och ledarskapet till hundra procent fokuserade på resultat. På alla nivåer. Man respekterar varandras sakkunskap och kompetenser kors och tvärs i organisationen och var och en lägger upp sitt arbete som den vill. Men samtidigt arbetar man ändå ofta i team och nätverk, både internt och externt.

Att byta språkmiljö har varit uppfriskande. Arbetsspråket är formellt engelska, men i praktiken talas alla möjliga språk i huset och förstås mycket finska. Min egen finska har kommit tillbaka snabbt, vilket var en stor lättnad. Det hjälps inte heller att många saker känns mer professionella utanför ankdammen. Den hårdare konkurrensen märks. Just nu, som nyligen "expatrierad" är jag närmast lättad över mindre trånga nätverk och en, som det känns, högre kravnivå. Förstås har jag ju ändå snabbt bongat en del finlandssvenskar i huset redan: en är släkting, en annan gift med en god vän, en tredje kusin till en bekant ...

CSC har vuxit mycket de senaste åren och regelbunden omorganisation verkar faktiskt vara en regel. Så utmaningar finns. Men jag har en känsla av att man lyckats hålla blicken på bollen. Inte så konstigt att det lär vara en av landets mest eftertraktade arbetsgivare. Vilket jag fick veta först nyligen. Men jag blir allt säkrare på att intuitionen ledde mig rätt och är glad och tacksam för tillfället. Även om uppdraget är enormt. Men vi är många om det.