Vad som är vardag i de områden folk flyr från blev det igår i Paris. Det är fruktansvärt.
Efter att ha lyssnat på presskonferensen från Statsrådsborgen nyss blev jag än mer fundersam. Det är klart att man måste reagera, men vilket är budskapet och vilka är premisserna man utgår från?
Vad man ville säga var att Finland är ett tryggt land. Det stämmer. Brottsligheten ser ut att ha gått tydligt neråt de senaste åren, även om det begås mycket brott mot liv i västeuropeiska mått mätt.
Min uppfattning av stora terrorattacker är att de som utförts i väst brukat koncentreras i tid till några timmar, för att maximera kaos. Åtminstone hade det väl varit så under de senaste decennierna? Jag kan inte påminna mig om serier av attacker, som skulle ha pågått under flera på varandra följande dagar i annars fredliga områden, långt från krigshärdar?
Därför känns det lite olyckligt att man talar om en förhöjning av säkerheten vid gränsområden och om noggrannare övervakning av utlänningar. Signalen är att hotet kommer utifrån. På sätt och vis går man i den riktning terroristerna vill. Det största hotet de närmaste veckorna och månaderna i vårt land kommer sannolikt från helt inhemska knäppskallar och fanatiker, som kommer att försöka sprida skräck och späda på oro och i värsta fall ta till våld mot oskyldiga "utlänningar". Man borde följaktligen framför allt höja beredskapen vid asylboenden. Detta är också en orsak till oro i längre perspektiv.
Det sägs att det första offret i kriget är sanningen. Men det farligaste vi kan offra är förtroendet för våra medmänniskor, oberoende av ursprung eller bakgrund. Det är den signalen jag skulle vilja höra nu från våra politiker och myndigheter. Låt inte vårt samhälle smittas av konflikter och spänningar. De är ett mer reellt hot nu än några utländska terrorister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar